Önskar jag hade något vettigt att skriva...

... men det har jag verkligen inte.

Under tiden ni väntar på nästa inlägg kan ni ju fundera på frågan:
Hur gammal är en häst?

Några förändringar och förbättringar på hemmaplan:

Inget jag skapat själv, bara borrat och skruvat ju... Men jag tycker att det blev snyggt!

En riktigt ful pall, några kvarblivna tygbitar i trevliga färger, en symaskin och en liten bit skummadrass = en enligt mig riktigt snygg pianopall! :)

Var inne i en affär vid korsvägen och såg så fina flaskhalsband, tog med mig idén hem och gjorde ett halsband till den enda hyfsat fina flaska (rapsoljan) jag hade hemma.

Jag är som sagt var väldigt stolt över vad jag åstadkommit, så säg för allt i världen ingenting som skulle kunna ta den stoltheten ifrån mig.. :)

Min kamera har varit borta ett tag, eller snarare - den har legat i min neccesär (fråga mig inte vad den gjorde där) och väntat på att få bli uppackad... I vilket fall som helst så är den hittad och uppackad nu och om en stund, när den känner att den laddat färdigt sina batterier ska ni få se vad jag pysslat med den senaste tiden. Inget märkvärdigt men ohändig som jag är så känner jag mig faktiskt ganska stolt ändå, och den stoltheten får ni inte ta ifrån mig.

Tydligare kan det inte bli...

"Men om det nu förkunnas att Kristus har uppstått från det döda. hur kan då några av er säga att det inte finns någon uppståndelse från de döda? Om det inte finns någon uppståndelse från de döda har inte heller Kristus uppstått. Men om Kristus inte har uppstått, ja, då är vår förkunnelse tom, och tom är också er tro. Och då visar det sig att vi har vittnat falskt om Gud, eftersom vi har vittnat om Gud att han har uppväckt Kristus, som han ju inte kan ha uppväckt om det är sant att döda inte uppstår. Ty om inga döda uppstår har heller inte Kristus uppstått. Men om Kristus inte har uppstått, då är er tro meningslös, och ni är ännu kvar i era synder. Då är också de som har avlidit i tron på Kristus förlorade. Gäller vårt hopp till Kristus bara detta livet, då är vi de mest ömkansvärda bland människor. Men nu har Kristus uppstått[...]"
1 kor 15:12-20


Jag diggar Paulus sätt att dra saker och ting till sin spets och liksom riktigt snurra in sig i, och gärna föra med sig resonemanget ett halvt varv längre än nödvändigt...

Han gör det med stil och med all önskvärd tydlighet!

Vad är då en människa?

I dag förundras jag likt David i psaltarens åttonde psalm.

Så här skriver han: ”Herre, vår härskare, väldigt är ditt namn över hela jorden. Jag vill besjunga din himmelska prakt med ett barns, ett dibarns mun. Du har rest ett värn mot mina fiender för att betvinga ovän och hämnare. När jag ser din himmel, som dina fingrar format, månen och stjärnorna du fäste där, vad är då en människa att du tänker på henne, en dödlig att du tar dig an honom?” (Ps. 8:2-5)

Jag får minst sagt svindel av tanken…

Vem är jag att få ta emot Guds kärlek, nåd och omsorg?

Gud har skapat den här världen, vårt universum, himmel och jord, sol och måne och stjärnor – det känns inte helt omöjligt att greppa. Det som får mig att verkligen förundras är tanken på att samme Gud, den store och mäktige Gud som skapat den här världen, också låter sin blick vila på var och en av oss människor. Också bryr sig om våra liv, mitt liv, min vardag och mina bekymmer.

Bland alla människor överallt på jorden som lever sina liv, är på väg åt olika håll, är upptagna av olika tankar och på olika sätt sysselsätter sig – ser Gud dig och mig. Och han inte bara ser oss… Han bryr sig om oss och är intresserad av vad vi gör och vad vi tänker. Han tar sig an våra bekymmer, hur små, futtiga och barnsliga vi än kan tycka att de är och han tröttnar inte, trots att vi kanske ältar samma tanke och samma bekymmer för tusende gången.

Det får mig förundrad, det gör mig upprymd och någonstans får det mig också att sträcka lite på mig. Jag är ett Guds barn, sedd och älskad av Gud själv…