Busknasingarna.

Nu kom jag på en sak till som jag faktiskt har gjort sen förra gången jag skrev. Jag har ju faktiskt skrivit lite om mina busknasingar, som för övrigt har fått namn också. Dinkel, Klutten och Moberg. Dinkel är den stora blå filuren, Klutten är den lila tossingen som stor på händer och Moberg är den rosa som ser sådär alldeles rädd ut.

Från vänster: Moberg, Klutten och Dinkel.



Ni ska få läsa det lilla jag har skrivit men först måste jag berätta en kort liten bakgrund. Det är en vacker höstdag och de tre busknasingarna har jättetråkigt och vet inte vad de ska göra. Då en av dem (jag vet inte vem) kommer på den fantastiska idén att plocka äpplen. De gör sig redo för utflykt och ger sig iväg (kanske sjunger de en sång under tiden?). När de har gått en inte allt för lång bit får Klutten syn på ett stort, högt och ståtligt träd och högst upp i trädet växer det största, finaste och rödaste äpple hon någonsin har sett.

Ungefär här kommer vi in i berättelsen:
Bild
"BUS OCH STOJ OCH TJOHOOJ!" ropade Klutten samtidigt som hon tog ett jätteskutt rakt upp mot trädet och det röda äpplet...
Bild
... och där blev hon hängande, med huvudet ner och fötterna upp, på trädets lägsta gren. Det var väll typiskt! Och inte nådde hon äpplet heller.

"Klutten, kom ner! Det där ser hemskt farligt ut!" sa Moberg och såg alldeles förskräckt ut.
Bild
Klutten tog ett skutt ner från trädet och landade på händerna. "Du skulle bara veta hur skojigt allting ser ut när man står på händerna!" sa hon och ville inte alls ställa sig på fötterna igen. "Testa du med, Moberg!"

"Jag vill inte veta hur skojigt allting ser ut när man står på händerna, det där ser hemskt farligt ut!" sa Moberg.


Mer än så har jag inte skrivit. Vad tror ni händer sedan? Hur tror ni att de löser det?